Tänkte försöka skriva ner här vad jag oroar mig för så kanske jag kan försöka släppa det sedan. För egentligen är jag nöjd med beslutet! Men denna oro är jobbig, här kommer det:
1. Jag är orolig för att pengarna inte räcker. För att vi ska gå back varje månad och tvingas ta av våra besparingar. Att det inte ska fungera i längden.
Kommentar: Vi har ändrat inställning till shopping totalt, vi försöker tänka mer ekonomiskt och spara in på många olika sätt. Vi har räknat lite på det och insett att det borde gå. Men allt beror förstås på hur mycket pengar jag kan ta ut från mitt företag. Visst kanske vi får ta från våra besparingar nån månad. Det värsta som kan hända är att jag får hitta ett extrajobb. Och det är inte hela världen att göra det under de månader mitt företag har lågsäsong.
2. Jag är orolig för att vi kommer tvingas spara in på så mycket att det går ut över barnen.
Kommentar:
De kommer få mer tid med båda sina föräldrar. De kommer också med tiden få en mamma som är mindre stressad och mår bättre. Vi kommer alltid ha råd med mat, kläder och någonstans att bo. De kanske får något färre och lite billigare kläder. Och vi kanske bara kommer kunna åka på semester en gång om året. Eller varannat år. De överlever!
3. Jag är orolig för att det ska bli ensamt att inte ha några jobbarkompisar och tråkigt att jobba hemifrån.
Kommentar: jag trivs faktiskt ensam och jag får helt enkelt se till att träffa min riktiga vänner oftare. Det kommer jag dessutom ha tid mer tid för eftersom jag inte kommer jobba kvällar och helger.
Okej, tre grejer blev det. Tre grejer som jag faktiskt egentligen inser att jag inte behöver oroa mig för. Så jag får helt enkelt släppa detta nu och vara nöjd med beslutet! Lättare sagt än gjort men i morgon är en annan dag. Då känns det förmodligen bättre.
